Feelin' Good

Det är helt otroligt hur oändligt mycket det är som ska göras hela tiden. Det tar ju bara aldrig slut! Plugget matar oavbrutet ut nya uppgifter som man måste ta sig an och samtidigt så finns det en man i mitt liv som jag älskar över allt annat. Vi bor inte tillsamans ännu vilket gör att det såklart blir mycket lite tid att ägna åt varandra efterssom att vi båda går på yrkesdansarutblildningar. Det är alltid tidiga morgnar och mycket sena kvällar för oss båda, oftast hinner vi ses två kvällar i veckan och ibland tre om man har tur. När vi väl ses är vi dock så trötta båda två, att vi inte orkar ge varandra den kompletta uppmärksamhet och kärlek som vi skulle vilja. 

Detta är bara en mycket liten del av det hela, någonting som jag faktiskt kan acceptera efterssom att jag har valt dansen och då får jag ta konsekvenserna som följer. Men det som oftast blir problemet är då det ökända PLUGGET. Jag skulle vilja använda mig av uttrycket "I didn´t dign up for this!" för det är precis så jag känner. Jag ville gå en seriös utbildning för att bli dansare och ibland så känns det nästan som att vi har 50/50 teori - dans.

Nu gled vi iväg från ämnet här men poängen är ju hur som helst att jag inte klarar av att ha ett privatliv, ett plugg och samtidigt utbilda mig till proffesionell dansare. Allt hör ju liksom ihop och det jag vill ha mindre av är ju egentligen inte dansen uten plugget. Förövrigt i mitt liv som dansare, förväntar jag mig inte att jag kanske någonsin ska orka ha ett sådant sprakande, flammande och passionerat privatliv som jag en gång i tiden har haft. Men utan plugget så skulle dansen vs privatlivet inte alls vara ett lika stort problem.

Jag vaknade denna måndag morgon och insåg genast att mitt otäcka morgonillamående var tillbaka. Jag har haft ett morgonillamående som har kommit och gått under en ganska lång period. Detta morgonillamående gör mig totalt instabil och jag måste alltså ligga ner helt stilla för att inte kräkas, det kan vara under flera timmar och ibland under flera dagar, det kommer ofta i vågor under dagen. Det var nu ett tag sedan som jag hade morgonillamåendet, sist så missade jag nästan två och en halv skoldag vilket verkligen inte alls var särskillt bra.

Efterssom att faktumet med dansen är - missar du en dag går du tillbaka med två dagar, missar du två går du tillbaka med fyra osv... Alltså ingen bra idé att missa träningen. Det lilla lustiga är att jag aldrig skulle stanna hemma pga en liten förkylning eller rejäl huvudvärk, magont eller liknande. I de fallen brukar jag bara låtsas att jag är frisk och så brukar det lösa sig självt. Men just illamående är ju något som man verkligen inte kan göra någonting åt! Såvida man inte väljer att gå till skolan och kräkas på dansgolvet.

Jag vill ju inget annat än att gå till skolan och få dansa och ändå så drabbas jag av denna hemska sjukdom eller vad det nu är. Det går såklart ut över dansen nu att jag missar en dag och jag tycker att det känns otroligt jobbigt. Tyvär så vet jag inte riktigt hur jag ska tänka för att det ska kännas mindre jobbigt.

Till nästa tisdag ska jag ha fixat fram ett 40 sekunder långt danssolo där man ska gestalta en karaktärs känslor och tankar.

Vi ska nämligen "vara" dessa karaktärer i vår produktion i vår (som man jättegärna får komma och se på då).

Jag ska "vara" en 68-årig tant som heter Eva och bor i Halmstad. Hon har inga barn, men hon har en katt. Eva känner sig ganska ensam. När hon var liten ville hon bli balettdansös, men var tvungen att ge upp sin dröm eftersom familjen hade dåligt med pengar.

Jag har nu kommit på bästa sättet att få Niki att skriva i denna blogg; TVINGA HENNE! Så nu sitter vi två här (och äter popcorn) hemma hos mig. Jag lämnar härmed över skrivandet till de,n otrolige NIKIIIIIIIII!!!

--------------------------------------------------------------------------------

ddddddddddddddddddddd (<--- här ser vi ett otroligt exempel på vad Niki kan¨åstadkomma, keep on going, Niki...)
okej dans blogg. Jag har absolut ingen koll på hur man gör detta och vet inte alls inom vilka ramar eller hur jag ska skriva.   Tja, let's talk about dance,  eller om mig, mig och dansen.
       Jag vill bli dansare men har dock inte en särskillt lång danshistoria bakom mig. Jag har dansat i ungefär två år, då på balettakademiens juniordansarutbildning och hos Lazslo Mezaros i hans studeo vid Solna Kulturskola. Nu går jag mitt första gymnasieår på Kungliga svenska balettskolans moderna linje. Vilket jag är mycket tacksam för. Kungliga Svenska balett skolan är det ända gymnasiet i svergie där du kan få en gitlig yrkesdansarutbildning, så det känns väldigt bra att  jag kommer att vara färdigutbildad dansare redan när jag är nitton år. Hmm dock så skulle jag förresten vilja ändra mig och säga att jag känner mig väldigt stressad över att jag ska hinna bli så bra på så kort tid. HJÄLP. det här inlägget blev inte så himla bra, men men, jag lär mig .

Här kommer lite intressant statistik: 

- Vi var två personer som startade denna blogg
- Nu har det gått typ fyra dagar sedan vi skapade denna blogg.
- Totalt finns det tre inlägg (med det här)
- Tre av de tre, alltså 100% har jag, Stina skrivit.

Jag tycker att statistiken tillsammans med rubriken kan få tala för sig själva.

gris