Det är helt otroligt hur oändligt mycket det är som ska göras hela tiden. Det tar ju bara aldrig slut! Plugget matar oavbrutet ut nya uppgifter som man måste ta sig an och samtidigt så finns det en man i mitt liv som jag älskar över allt annat. Vi bor inte tillsamans ännu vilket gör att det såklart blir mycket lite tid att ägna åt varandra efterssom att vi båda går på yrkesdansarutblildningar. Det är alltid tidiga morgnar och mycket sena kvällar för oss båda, oftast hinner vi ses två kvällar i veckan och ibland tre om man har tur. När vi väl ses är vi dock så trötta båda två, att vi inte orkar ge varandra den kompletta uppmärksamhet och kärlek som vi skulle vilja. 

Detta är bara en mycket liten del av det hela, någonting som jag faktiskt kan acceptera efterssom att jag har valt dansen och då får jag ta konsekvenserna som följer. Men det som oftast blir problemet är då det ökända PLUGGET. Jag skulle vilja använda mig av uttrycket "I didn´t dign up for this!" för det är precis så jag känner. Jag ville gå en seriös utbildning för att bli dansare och ibland så känns det nästan som att vi har 50/50 teori - dans.

Nu gled vi iväg från ämnet här men poängen är ju hur som helst att jag inte klarar av att ha ett privatliv, ett plugg och samtidigt utbilda mig till proffesionell dansare. Allt hör ju liksom ihop och det jag vill ha mindre av är ju egentligen inte dansen uten plugget. Förövrigt i mitt liv som dansare, förväntar jag mig inte att jag kanske någonsin ska orka ha ett sådant sprakande, flammande och passionerat privatliv som jag en gång i tiden har haft. Men utan plugget så skulle dansen vs privatlivet inte alls vara ett lika stort problem.

Jag vaknade denna måndag morgon och insåg genast att mitt otäcka morgonillamående var tillbaka. Jag har haft ett morgonillamående som har kommit och gått under en ganska lång period. Detta morgonillamående gör mig totalt instabil och jag måste alltså ligga ner helt stilla för att inte kräkas, det kan vara under flera timmar och ibland under flera dagar, det kommer ofta i vågor under dagen. Det var nu ett tag sedan som jag hade morgonillamåendet, sist så missade jag nästan två och en halv skoldag vilket verkligen inte alls var särskillt bra.

Efterssom att faktumet med dansen är - missar du en dag går du tillbaka med två dagar, missar du två går du tillbaka med fyra osv... Alltså ingen bra idé att missa träningen. Det lilla lustiga är att jag aldrig skulle stanna hemma pga en liten förkylning eller rejäl huvudvärk, magont eller liknande. I de fallen brukar jag bara låtsas att jag är frisk och så brukar det lösa sig självt. Men just illamående är ju något som man verkligen inte kan göra någonting åt! Såvida man inte väljer att gå till skolan och kräkas på dansgolvet.

Jag vill ju inget annat än att gå till skolan och få dansa och ändå så drabbas jag av denna hemska sjukdom eller vad det nu är. Det går såklart ut över dansen nu att jag missar en dag och jag tycker att det känns otroligt jobbigt. Tyvär så vet jag inte riktigt hur jag ska tänka för att det ska kännas mindre jobbigt.